hana yori dango

de små orden hjälpte oss inte frammåt, snarare bakåt, för du pratar fortfarande inte med mig och nummret som ligger på fönsterbrädan förblir orört för jag villvillvill ringa, men jag vet att om jag tog modet till mig och gjorde det skulle du inte svara. för jag vet att du inte vill att jag ringer. vi har haft vårt, det lilla roliga är sen länge över. men att acceptera är lika svårt som att glömma. för vad jag än säger till alla andra var du tvärtemot. och hur mycket jag än lurar mig själv älskade jag dig inte lika mycket som jag påstår. men mer än vad jag vågade erkänna för dig. du vet inte och kommer aldrig få veta hur mycket de där veckorna i våras gjorde för mig. det kanske är lika bra.

image29

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0