17 År Bakåt och 17 år Framåt
Jag känner mig borttappad, bortkommen. som en docka någon tappat
på varuhuset en tidig lördagsmorgon då träden börjat gulna utanför
fönstret och temperaturen för första gången krypit ner under minusstrecket.
Kan inte någon hitta mig, jag vill inte hamna i upphittatdisken.
Kan inte någon hitta mig, jag vill inte vara ensam.
Kan inte någon hitta mig, jag vill bara hem...
Tvekar att säga någonting alls↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔
men noterar att där finns ord ändå
Jag behöver inte spänna armen alls
så du behöver inte vrida den ur led mig härifrån
Doktorn sa att jag var sjuk
och jag tvekade en minut
Jag slår mig själv om jag nu vill
det värker mer att tänka till
5 meter upp i luften
Jag behöver inte visa var jag står
inför människor som aldrig kan ha fel
Hör du jag vägrar att svälja det du sa
gratulerar du har ju jobbet kvar
Jag slår mig själv om jag nu vill
det värker mer att tänka till
Doktorn sa att jag var sjuk och jag tvekade en minut
Doktorn sa att jag var sjuk fastän benen bar mig
5 meter upp i luften
Kommentarer
Trackback