Echo and Spider

snön knastrar i takt med galgarna som för vinden stöter emot varandra och klirrar som ljudspel, det dör ut i den kyliga luften som piskar marken med snö men i mitt huvud ekar tonerna fortfarande och förstärker rösten som etsats sig fast lite hårdare för varje gång jag tänker meningen
allt blir bra
det var så de sa, det var så det stod på den silvriga baksidan som speglade både solljus och månljus. men erotion är det starkaste beviset på tidens gång och för varje dag som går tunnas meningen ut precis som dess betydelse, eroderar ut i tomma intet
aldrig betydde den mer än när mina hala ovala kala smala stenar låg i min ficka och värmde mina händer som aldrig villa släppa dina men tvingades till det på grund av kylan. de isblå läpparna som viskade vackra ord som smekte mitt hår och frös i mina ögonfransar, virvlade som länge bortglömda sånger i mina lungor. jag ville aldrig andas igen.