Echo and Spider

jag känner mig velig, vet inte vad jag vill, hur jag ska känna, vem jag vill ha. känner mig oönskad, lite bortstött och bortglömd, förra säsongens modeplagg nr.1 som nu ligger längst inne i garderoben. vart tog solljuset vägen? det omfamnar mig men jag märker det inte, jag går alldeles för mycket i mina egna tankar nuförtiden. osocial, där har vi ordet! inte vet jag vad julian vill heller, han är sämst på att höra av sig, och jag vet inte vart jag har daniel fast jag vet vart jag skulle vilja ha honom och helt plötsligt kommer minnena om theo tillbaka och jag blir nostalgisk, tveksam och tappar bort mig själv.
förvirringen är total.