Echo and Spider

linnean är så underbar, hennes dikter borde seriöst publiceras till allmännhetens förfogande!
jag är glad igen.

allt känns så jävla meningslöst, 115 bevakare bekräftar ingenting, tomrummet äter upp mig innifrån. jag är ful-äcklig-tråkig varför umgås ni med mig??? orkar ingenting just nu, vill bara bli fem igen då allt var enkelt. ett rätt och ett fel, ingen problematik, ingen ångest över sig själv. allt sitter åtdraget som en förliten tröja just nu. jag kan inte andas, jag vill bara luta mig över toalettstolen och spy mig smal, spy mig vacker, spy mig omtyckt, spy över allt! spy över min ensamhet som jag dragit över mig själv på grund av rädslan att visa mig sårbar. allt är förstört...

det räcker inte, för hur man än gör, vänder och vrider så vill inte alla bitar passa och minnet spelar fortfarande en allt för stor roll för att kunna glömma det som hänt...

även om kylan lyser med sin frånvaro kan inte ensamheten ignoreras.

de små orden hjälpte oss inte frammåt, snarare bakåt, för du pratar fortfarande inte med mig och nummret som ligger på fönsterbrädan förblir orört för jag villvillvill ringa, men jag vet att om jag tog modet till mig och gjorde det skulle du inte svara. för jag vet att du inte vill att jag ringer. vi har haft vårt, det lilla roliga är sen länge över. men att acceptera är lika svårt som att glömma. för vad jag än säger till alla andra var du tvärtemot. och hur mycket jag än lurar mig själv älskade jag dig inte lika mycket som jag påstår. men mer än vad jag vågade erkänna för dig. du vet inte och kommer aldrig få veta hur mycket de där veckorna i våras gjorde för mig. det kanske är lika bra.