nymålat
rör du dör du.
varför hann du före? varför kunde du gå vidare som om ingenting hänt när jag drunknar i min egen längtan efter att ännu en gång få känna din hud.
leendet som fick dina ögon att gnistra.
jag kan inte glömma.
jag vill inte glömma.
minnen lever som parasiter, äter upp mig innefrån. min kropp är ett skal tömt på innehåll.
fortfarande hoppas jag att du ska ringa, komma till stockholm, bryta muren av tysthet.
11.11
22.22
00.00
samma önskan upprepas gång på gång, trots att sanningen gnager i mitt medvetande.
aldrig.
aldrig.
då kommer du ringa. då kommer du orka minnas vad du igentligen gjorde för ett år sedan.
då kommer du komma tillbaka.
rör du dör du.
jag vill röra. kanske ännu mer förstöra. men mest av allt höra.
din röst...
varför hann du före? varför kunde du gå vidare som om ingenting hänt när jag drunknar i min egen längtan efter att ännu en gång få känna din hud.
leendet som fick dina ögon att gnistra.
jag kan inte glömma.
jag vill inte glömma.
minnen lever som parasiter, äter upp mig innefrån. min kropp är ett skal tömt på innehåll.
fortfarande hoppas jag att du ska ringa, komma till stockholm, bryta muren av tysthet.
11.11
22.22
00.00
samma önskan upprepas gång på gång, trots att sanningen gnager i mitt medvetande.
aldrig.
aldrig.
då kommer du ringa. då kommer du orka minnas vad du igentligen gjorde för ett år sedan.
då kommer du komma tillbaka.
rör du dör du.
jag vill röra. kanske ännu mer förstöra. men mest av allt höra.
din röst...
nosferatu
snön knastrar i takt med galgarna som för vinden stöter emot varandra och klirrar som ljudspel, det dör ut i den kyliga luften som piskar marken med snö men i mitt huvud ekar tonerna fortfarande och förstärker rösten som etsats sig fast lite hårdare för varje gång jag tänker meningen
allt blir bra
det var så de sa, det var så det stod på den silvriga baksidan som speglade både solljus och månljus. men erotion är det starkaste beviset på tidens gång och för varje dag som går tunnas meningen ut precis som dess betydelse, eroderar ut i tomma intet
aldrig betydde den mer än när mina hala ovala kala smala stenar låg i min ficka och värmde mina händer som aldrig villa släppa dina men tvingades till det på grund av kylan. de isblå läpparna som viskade vackra ord som smekte mitt hår och frös i mina ögonfransar, virvlade som länge bortglömda sånger i mina lungor. jag ville aldrig andas igen.
allt blir bra
det var så de sa, det var så det stod på den silvriga baksidan som speglade både solljus och månljus. men erotion är det starkaste beviset på tidens gång och för varje dag som går tunnas meningen ut precis som dess betydelse, eroderar ut i tomma intet
aldrig betydde den mer än när mina hala ovala kala smala stenar låg i min ficka och värmde mina händer som aldrig villa släppa dina men tvingades till det på grund av kylan. de isblå läpparna som viskade vackra ord som smekte mitt hår och frös i mina ögonfransar, virvlade som länge bortglömda sånger i mina lungor. jag ville aldrig andas igen.
