Echo and Spider

rör du dör du.
varför hann du före? varför kunde du gå vidare som om ingenting hänt när jag drunknar i min egen längtan efter att ännu en gång få känna din hud.
leendet som fick dina ögon att gnistra.
jag kan inte glömma.
jag vill inte glömma.
minnen lever som parasiter, äter upp mig innefrån. min kropp är ett skal tömt på innehåll.
fortfarande hoppas jag att du ska ringa, komma till stockholm, bryta muren av tysthet.
11.11
22.22
00.00
samma önskan upprepas gång på gång, trots att sanningen gnager i mitt medvetande.
aldrig.
aldrig.
då kommer du ringa. då kommer du orka minnas vad du igentligen gjorde för ett år sedan.
då kommer du komma tillbaka.
rör du dör du.
jag vill röra. kanske ännu mer förstöra. men mest av allt höra.
din röst...