747
allt är en lögn. vi lever i en lögn. du är alltid så nära att jag kan läsa dina ögon. de utstrålar lycka, men jag vet att det är en lögn. precis som du vet att det är en lögn.
trots alla dina mjuka ord, som smeker som siden mot bar hud. trots alla dina kärleksförklaringar. de är meningar utan ord, ord utan mening.
du försöker hålla mig så tätt intill, sluter dina armar runt mig och trycker mig hårt mot ditt bröst. jag kämpar emot, slår, sparkar, skriker, river. på insidan. alltid på insidan. jag vill inte mer, orkar inte mer. men jag skulle hellre dö än visa mig svag inför dig. så jag spelar med denna ändlösa scen baserad på undanträngt hat som ruvar djupt innombords. precis som du spelar med.
mitt hjärta stannar till varje gång orden lämnar mina läppar, lungorna slutar häva sig för en sekund. allt står still.
jag älskar dig, viskar jag in i ditt slående hjärta.
jag älskar dig
denna fras som för mig blivit vanligare än solens uppgång på morgonen. denna mening som en gång hade en innebörd, men som tappats för att aldrig bli återfunnen.
någonstans ovanifrån susar ditt svar genom mitt hår, jag känner dina kalla läppar mot min panna röra sig
jag vet
och vi dör båda två lite mer på insidan. lögnen äter upp oss innifrån.
Du skjuter mig ifrån dig och ler, detta falska leende av icke existerande kärlek. och jag ler.
