Echo and Spider

ljus som snö, en nyans blekare än vit. blå som natthimlen, en nyans ljusare än mörkret. kylan som långsamt växer och klättrar längs med kroppen. färgar dina läppar blå, läpparna jag försöker kyssa. blå som is. kalla som is. färgar dina händer vita. händerna jag krampaktigt håller fast i. vita som snö. kalla som snö. vi fryser båda innombords. dina känslor, mitt hjärta. trots att vi inte kan röra oss på den lysande marken som avtecknar stjärnorna, glider vi ifrån varandra. längre, längre, längre bort. Det är förbi, det jag trodde var lycka frös till is för att sedan smälta bort och förvinna vid vårens första tecken. Allt jag minns är din röst, hård som kristall. och kylan. Du stod så tätt intill, aldrig har jag frusit så mycket.