every day I love you less and less
jag förstår verkligen inte. filip/greger. vad är "grejen", för att uttrycka det fint, med honom? han kan inte ett ända jävla namn, men han kan både mitt förnamn och efternamn. hela lektionen idag var det "miss hilding". "miss hilding"?! sen när blev jag det? jag har bara träffat killen tre-fyra gånger,kanske pratat med honom två, och då inte på ett seriöst sätt. kan bara vara saker jag får för mig, brukar bli så, men ändå. känns inte helt okej.
drömde det konstigaste inatt. jag var påväg hem från abrahamsberg, och fick för mig att den snabbaste vägen gick genom skogen (om man nu ens kan kalla det skog). framför mig gick en man som verkade ganska förvirrad, plötsligt stannade han upp. jag skulle ju hem, så jag sa ganska högt till honom "ursäkta kan vi fortsätta?" (vet inte varför jag använde uttrycket vi) då vänder sig mannen om, och säger med ganska ljus men ändå "förförisk" (vet inte vilket annat adjektiv som beskriver bäst) stämma; "eller så stannar vi här". det nästa som händer är att jag ligger ner på marken, och det är något som slår jättehårt upprepade gånger mot mitt huvud. men jag känner ingen direkt smärta, det är som att min kropp bildat ett starkt skal, och jag känner bara dunsarna från slagträt, eller vad det nu var som slog mig, mot det. min reaktion är så klart att skydda huvudet mot slagen, så jag försöker höja mina armar som skydd, men det går inte. hela min kropp är som avdomnad, jag kan inte röra en led. det är då jag vaknar, och kan fortfarande inte röra mig. men undan för undan kommer känseln tillbaka.
min själ ekar tomt. jag vill att du fyller ut den, uppfyller mig med dig själv. men du är inte här, trots det är du alltid så nära att jag bara behöver sträcka ut en hand för att nudda dig. men inget mer. jag försöker ignorera det. försöker fylla min själ ändå. trots glas efter glas med sprit, cigarett efter cigarett, sex om och om igen, ekar det fortfarande så ödsligt tomt. det hela är meningslöst. jag vill bara ha dig, vill bara att du ska vara nära mig, smeka mitt hår, sova så tätt så tätt intill så jag kan höra ditt hjärta slå i takt med mitt. men kommer det någonsin bli vi?
Kommentarer
Trackback
