glashjärta
...har du någonsin kännt känslan av att all luft går ur dina lungor? som att ett stort jävla X2000 åker i 300km/h rakt över din bröstkorg och krossar revbenen mot hjärtat? och all smärta lagras i ditt innre, det som inte gått sönder, det som fortfarande är helt. om det ens existerar...
jag är hemma hos sanna, hon har fyllt år, jag känner ganska många, det är trevligt, en av mina första vita helger på länge, och ändå vill jag bara isolerar mig från allt. vill bara lägga mig i ett tomt rum, lyssna på comptine d'un autre été och lämna verkligheten. lämna allt.
för jag orkar inte kraven på att alltid vara glad, alltid var positiv, alltid med ett leende möta omvärlden. just nu vill jag bara lägga mitt huvud i ditt knä och glömma allt för en gångs skull. och du kan vara världens fulaste, tråkigaste människa men du skulle älska mig och därför skulle jag älska dig. men du finns inte. för jag har aldrig varit kär, kommer nog aldrig bli kär. osynliga spärrar i min kropp aktiveras så fort någon kommer för nära. och även fast det enda jag vill är att bli älskad, bildas en stor jävla berlinmur runt mig som inte tillåter någon att passera. det gör så ont. så ont. men inte ens tårar kan lindra smärtan, för de existerar inte. mina tårkanaler är som sjöar i öknen. uttårkade.
istället går min hals mitt itu så fort jag blir ledsen, riktigt ledsen. ibland känns det som om krokodiltårarna är som ett straff för att jag känner andra känslor än glädje. jag ska ju vara glad, jag ska vara positiv, jag ska möta omvärlden med ett leende. le kvinna, LE FÖR FAN! så jag ler...
c'est nécessaire le coeur deux que l'eroticism de coups surgira mais l'innom moi-même peut le seul endroit pour...
jag är hemma hos sanna, hon har fyllt år, jag känner ganska många, det är trevligt, en av mina första vita helger på länge, och ändå vill jag bara isolerar mig från allt. vill bara lägga mig i ett tomt rum, lyssna på comptine d'un autre été och lämna verkligheten. lämna allt.
för jag orkar inte kraven på att alltid vara glad, alltid var positiv, alltid med ett leende möta omvärlden. just nu vill jag bara lägga mitt huvud i ditt knä och glömma allt för en gångs skull. och du kan vara världens fulaste, tråkigaste människa men du skulle älska mig och därför skulle jag älska dig. men du finns inte. för jag har aldrig varit kär, kommer nog aldrig bli kär. osynliga spärrar i min kropp aktiveras så fort någon kommer för nära. och även fast det enda jag vill är att bli älskad, bildas en stor jävla berlinmur runt mig som inte tillåter någon att passera. det gör så ont. så ont. men inte ens tårar kan lindra smärtan, för de existerar inte. mina tårkanaler är som sjöar i öknen. uttårkade.
istället går min hals mitt itu så fort jag blir ledsen, riktigt ledsen. ibland känns det som om krokodiltårarna är som ett straff för att jag känner andra känslor än glädje. jag ska ju vara glad, jag ska vara positiv, jag ska möta omvärlden med ett leende. le kvinna, LE FÖR FAN! så jag ler...
Lek med mig spring med mig spring med mig lång lång lång bort över ängarna lätt lätt lätt som vinden ta mig någonstans där ingen ingen kan skada mig skydda mig skydda mig från allt det onda för min hy är skör som glas djupt djupt djupt innunder alla skal är jag sårbar ta det varsamt med mig älska mig låt ingen ta mig låt aldrig någon ta mig
Kommentarer
Postat av: Anonym
vem är det som kräver att du ska le? varför bryr du dig?
Postat av: Hillevi
Att stängas in bakom en porslinsmask, en fasad är aldrig hälsosamt. Det gör det hela så mycket svårare.
Kom ihåg att en spärr alltid går att bryta!
Puss på dig!
Trackback
