a fools only tear

jag är nervös, händerna skakar precis så mycket att det inte syns men känns ända in i benmärgen. om exakt 2 timmar och 15 minuter ska jag vara på odenplan för at träffa honom. mannen med stort m. jag förstår verkligen inte varför jag gör det till en så stor sak, vi har ju träffats förut. fast inte på det här sättet. Jag undrar hur det kommer kännas, hur vi kommer béte oss mot varandra. Hoppas till gudarna att det inte blir stelt.

För övrigt så hade jag hoppats på att få lite mer sömn igårkväll. Dessvärre var det inte en av mina nyktra fredagkvällar som jag genomled. Det medförde att när jag hoppar på min tunnelbana i slussen, somnar jag och inte vaknar upp förens jag åkt sex stationer för långt. Det var bara att gå av och vänta på nästa tåg mot motsatt håll (som så klart inte kom förens efter 30 min). När jag väl kom hem blev det inte mycket bättre, precis när jag gått och lagt mig ringer det på dörrklockan. Jag orkar inte gå upp och kolla vem galningen är som ringer på halv fyra på morgonen. Olyckligtvis är det en envis person, för han fortsätter ringa, sedan ringer min mobil och det visar sig att det är min kära granne och tidiga lekkamrat Erik som av någon anledning stör. Jag vet allt vad han har i baktankarna, så jag ignorerar samtalen. Kvart över fyra ger han up och går de två metrarna för att komma hem.

Ibland förstår jag mig inte på pojkar över huvud taget. De är en mystisk natur...

Dagens låt: Parallel World med Johnny's Juniors gruppen Question?. Jag kan helt enkelt inte sluta lyssna på den.
http://www.youtube.com/watch?v=pVBeD9q1zdM

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0