smosh

ett tag kändes det bra. vi var så nära att glasögonen slöt sig om varandra och smälte samman i värmen som alstrades mellan kropparna som pressades mot varandra. din hud lös igenom precis som min, trots det fick vi aldrig tid att känna varandra. vill du så vill jag, jag vill inte om du inte vill. varför så tyst?

som svärdet i stenen, du är svår att nå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0