Echo and Spider

tid, jag förstår inte alltid hur fort den går. och hur mycket som kan förändras under den. över en natt kan en hel relation göra en u-sväng och plötsligt så ligger man på två helt olika fronter utan en aning om hur eller varför man hamnade där man hamnade. till viss del så ångrar jag det jag gjorde. konsekvensen av mitt agerande blev inte den förväntade och resultatet blev hårdare att ta än vad jag trodde. trots det så var jag någonstans långt inne ändå förberedd och jag är ändå glad att jag åkte dit den där sena vinterkvällen. trots kylan och att din blick var vass som istappar igår, så fick jag några timmars värme med dig. timmar jag i veckor väntat på utan att våga erkänna det för mig själv. jag kan delvis dö lycklig nu, även om din ignorans kär som dolkar i min ryggrad så var du inte helt ointresserad, du kände ialla fall då något som kunde likställas med det jag kände. det ända som skrämmer mig nu är att träffa dig igen. är allt förstört nu eller kan vi gå vidare som om det aldrig hände?